Ibland känns vardagen lite platt. Det känns som att man är redo för nästa steg. Ni vet, lite som i en bok. Efter den sista meningen på sidan så är man liksom färdig och vill läsa vidare, då vänder man blad och påbörjar ett nytt kapitel. Man vill ju inte avsluta boken då man är mitt i. Så fungerar det också i djungeln. I toppen av ett träd bör man svinga sig fram genom att ta tag i en ny lian som för en vidare. Det vill säga, om man ska ta sig fram effektivt då. Man vill ju inte klättra ner igen efter varje topp. En djungel är en tät skogsvegetation som verkar vara lika djup som Marianergraven, för att inte tala de oändliga mängderna lianerna som finns. Djungeln kan i sin tur förliknas med att vara student i Norden. Att vara student i det nordiska samhället är en sann gåva, här har man möjligheternas möjlighet att göra vad man vill. Även om detta är ett lyxproblem kan de alltför många valen att välja och vraka emellan kännas som en djungel fylld med alternativ. Står du nu i toppen av ett träd och funderar vilken lian du ska svinga till näst? Hur ska du kunna välja – då du känner att du inte vill svinga dig fram genom fel lian?

Att flytta från din trygga plats i världen där du har vänner, familj och ett hem. Framför allt, ett ställe där du trivs. Ja, det kan kännas lite skrämmande. För det kan ju hända att du är patriotisk, gillar det fungerande systemet och njuter av att kommunicera på ditt modersmål. Hur gör man då? Jag har ett ultimatum. Åk på utbyte i Norden. Det gjorde jag, och ångrar mig inte.

Jag är Sonja Rodén och läser min magister inom ämnet statskunskap på Universitetet i Bergen. Jag kommer från Vasa i Finland, en platt mark som även kallas ankdammen i och med att det fungerar lite där alla känner alla. Vasa bär på så mycket kärlek så som familj, släkt och vänner. Så att lämna staden för gott, det hade nog inte kommit på frågan för mig. Jag älskade min omgivning, men samtidigt kände jag att jag ville göra något annat för ett tag. Sagt och gjort.

Då återstod nästa fråga. Vart skulle jag åka? Jag hade lyckan att komma från Åbo Akademi, ett universitet med väletablerade samarbetspartners så jag hade en hel del platser att välja emellan. Det var minst sagt en djungel. Därför gällde det att veta vad jag var ute efter.

Jag hade tre punkter som var avgörande för mitt val.

1) Mitt samhällsintresse för Norden. Jag vill jobba för ett mer integrerat Norden och anser att de nordiska länderna borde jobba mer tillsammans för starkare kontinenter. Vi har så mycket att lära oss av varandra. Det är lätt att sitta på en påle och peka finger på hur man borde göra i Norden, men jag anser om man verkligen vill veta hur saker och ting fungerar bör man uppleva det själv. Därmed valde jag att bege mig ut på fältet och ta reda på hur samhället fungerar i praxis. För mig var det således det lätt att koncentrera sig på utbytesplatser i Norden, och jag valde därmed att åka iväg som Nordplus student.

2) Kurserna. På mitt utbyte skulle jag läsa mina sista kurser till min utbildning. Detta betydde i sin tur att jag förväntade mig högklassig utmaning, lärdom och nya perspektiv inom mitt huvudämne som kan gagna mig i framtiden. Då gällde det bara att lusläsa kursprogrammen på universitetens hemsidor som tar emot Nordplus studenter.

3) Naturen. Jag en person som älskar att vara aktiv, främst i naturen. Att få spendera tid i naturen och utomhus var viktigt för mig i mitt val av utbytesplats. Således föll några alternativ bort i och med att jag visste vad jag ville ha. En vacker natur. Med skog, grönt, fjäll och fjordar. Ja, ni hör ju. Det blev ganska lätt att välja Norge som land.

Det var min lista på punkter som var avgörande för mitt val att åka på utbyte till Bergen i Norge. Jag har härmed glädjen att säga att inte ångrar mig, det kommer jag aldrig att göra. Bergen känns som mitt andra hem och är som skräddarsytt för mig. Inte bara naturen, skolan och systemet som är underbart. Jag har även fått möta så många underbara människor på vägen. Jag är lyckligt lottad och lyckades denna gång med svingen av lianen.