Jag brukade skoja om att jag kommer att börja använda cykelhjälm när jag får barn, tillslut blev det allvar (jag fick alltså inte barn, utan idén rotade sig). För mig har cykelhjälm blivit den fysiska manifestationen av att ha en plats i världen, att ha slagit sig till ro och ett bevis på att det finns någon eller några som är beroende av en. Nu är det inte längre okej att riskera en olycka. Det viktigaste är inte heller att vara snygg på cykeln eller charmigt obrydd.

Jag har inte cykelhjälm. Det har jag inte haft på många år. Min första jul som student dök jag upp med ett nytt ärr i pannan. Studentärr skojade en ung farbror (Harry Potter skojade alla andra, bodde i en städskrubb och har glasögon, så får kanske skylla mig själv). Och så är det väl, många samlar på sig lite ärr som studenter. Studieperioden är ofta en period i ditt liv med ett oberoende som du sällan eller aldrig tidigare upplevt och som få kommer att uppleva senare. För vissa kanske det låter skrämmande och för andra fantastiskt. Oftast blir det nog både och. Kanske är det första gången du flyttar hemifrån, du har mer pengar än vad du har haft tidigare och du omges av andra i samma situation. Hela världen finns framför dig, sköter du dina studier (hyfsat i alla fall) kan du åka på utbyte, tar du ett sabbatsår kan du ge dig ut på jorden-runt-resa eller kanske vill du spendera din fritid på en nation för att få jobba hårt och festa hårt. Det är mycket att hinna med under de få – förhoppningsvis, för min del hoppas jag att det blir under sju – år som du är student.

Jag har fått för mig att bucket lists blivit vanligare de senaste åren – om det är min ålder, att en term populäriserats för ett gammalt fenomen eller om det faktiskt är så att fler skriver ned vad de vill hinna med vet jag inte. Hursom kan det vara ett bra sätt för dig att fundera kring och hålla koll på dina mål. Förutom att vara utmärkt samtalsämne med ny bekantskap - det är mycket på listorna som är lätt att skoja om och som väcker diskussion – finns det en poäng för dig själv med att nedteckna en. För att skriva en bra bucket list finns det flera tips online. Det finns också sidor där du kan dela din bucket list och kanske hitta andra med samma mål!

Jag har ingen bucket list. Fick hård kritik för detta nyligen och tvingades komma på bra svar. Öppnade med att rida i Centralasien, Mongoliet och så vidare. Landade okej, efter det blev det svårare, sa att jag ville vandra långt. Fick den helt rimliga kommentaren att det var samma sak. Segla till Åland, skaffa höns och lära mig surfa. Skaffa en hobby. Där hade jag mitt liv, om allt gick enligt planen. Till mitt försvar bjöd inte motparten på så mycket bättre idéer. Vi sa att bara säga häftiga resor var fusk och då kokade det ner till att man får ha små saker på sin lista. Typ åka på trevliga utflykter, göra saker man gillar (tack för den!), vilket vi insåg bara betydde att vi skulle försöka må bra.

Först skrämde det mig att försöka spalta ner allt jag ville hinna med i mitt liv. Här är det, det här är det bästa du kan uppnå. Som att livet är att bygga ett CV, kunna titta tillbaks och säga att det var bra för jag var ändå på Arktis, jag såg en soluppgång över pyramiderna. För mig har det alltid känts som att jag antingen kommer att öppna listan när jag är 35 och tänka att unga jag var en tönt eller att jag öppnar listan när jag är 35 och tänker att 35-åriga jag är en tönt. Inget av alternativen är lockande, och att puffa en existentiell kris på mitt framtida jag känns onödigt. Men nu har jag skaffat en lista, inte skrivit ner något, men ändå bestämt några punkter. I år har jag lyckats beta av två stora, den ena var att flytta utomlands.

Flytten utomlands har inneburit mer tid på stranden, det är den nya helgaktiviteten – små utflykter, göra sånt man tycker om åsåvidare(se stycke fyra). Amsterdams kust erbjuder utöver långa, välbesökta sandstränder med kallt och smutsbrunt vatten – det går bra att bada i, även om det inte är medelhavet. Spanjorerna på kontoret håller inte med – också gott om strandklubbar och ibland vackert väder. Det innebär mer sol, och att jag har börjat bränna mig nu när ingen skäller på mig när jag sover i solen utan solkräm. När jag började plugga var det samma sak, även om solen inte var problemet i ett höstruskigt Lund. Men man (läs jag) blir bättre på att bryta upp, jag vet inte om det är ålder eller vana, förhoppningsvis både och. Annars känns det antingen meningslöst att bli äldre eller att bryta upp lite då och då (förutom att man får vara med om mycket spännande och bygger på sitt mitt liv-CV dårå).

Det är inte bara det att jag bränner mig i solen som utgör ett riskbeteende i mitt liv i – läs kring, bor i en välbärgad förstad där jag betalar alldeles för mycket och en resa hem på helgkvällarna tar upp till tre timmar – Amsterdam. Jag har börjat sova på busshållplatser (OBS på vägen hem på helgerna, inte när jag har tid över). Det har blivit ett stående skämt med övriga interns, hur lång tid tog det den här helgen etc. Med lite tur, eller egentligen en insats från mitt håll, övergår skämtandet till en viss oro eller sofferbjudanden i takt med att höstvädret rullar in, även om det bästa vore att jag lärde mig vilka bussar jag ska ta. Det här är också punkt på min lista, lite diffus kanske, men att leva ett någorlunda dekadent ung-vuxen-liv i internationell setting. Hade hoppats att det skulle vara i Bryssel som hunsad assistent eller intern på någon avdelning (departement?) inom EU och att det skulle pimplas rödvin med de andra i samma sitts på restauranger, klä ut sig till en riktig vuxen, men trängas i kollektivtrafik och se ung ut. Det blev inte Bryssel, men öl och pommes i Amsterdam får räknas. Bockar av en till.

På min lista står också några punkter som jag planerar att spara ett tag. Här börjar det kanske närma sig mer generella livsmål – misstänker att jag missuppfattat bucket lists lite, men så får det vara. Dels en riktigt äventyrlig och jobbig som jag kan spara ett tag, överleva i skogen i typ två veckor. Förhoppningsvis öppnar jag listan, överlever i skogen i typ två veckor, inser att det var asjobbigt och att jag har det bra, och kan vara nöjd med mitt liv. Då slipper jag gräma mig över det jag inte gjort och inte kommer att göra.

En förutsättning för det är nog att två av mina andra punkter gått i uppfyllelse. I dagsläget är jag nöjd med att ta med mig varma kläder till busstationen, men en bit fram på listan – och i takt med att terminerna går börjar det kännas närmare, vilket ju är som det ska – står det att börja använda solkräm. Och skaffa cykelhjälm.