När det är dags att börja på högskolan eller universitetet flyttar många hemifrån. De lämnar fågelboet och flyttar ut ur föräldrahemmet, bort från vänner och släktingar och bort från de välbekanta stigarna till ett nytt äventyr på en ny plats. För många är det första flytten någonsin - vilket gör det allt mer spännande. För nu får du äntligen vara oberoende, äntligen vuxen.

För mig var de självklart att flytta från Varberg till en större stad efter skolan. Naturligtvis fanns ju Göteborg där - inte för långt borta, men mycket större, mer spännande och bättre. Och ja, jag älskar Göteborg och jag älskar att få vara vuxen och ta hand om mig själv. Självklart kan det "vuxna" ibland vara lite för mycket. Ingen gillar väl att städa lägenheten eller rensa kattlådan. Och ingen gillar att betala hyran eller hemförsäkringen. Men på något sätt känns det inte så illa, för det är en ny början - starten på ens egna liv. Alla dessa småsaker och ansvar ger en känslan av frihet och att växa upp och bli sin egen person.

Men med tiden inser du att du inte känner dig så mogen. När allt kommer omkring så hittar du inget jobb, du har inte ett fast boende och ingen fast partner. Plugget hade en lösare struktur än jobbet och att hålla sig till ett dagligt schema är svårare än du trodde. Och då kommer du på dig själv med att tänka på hur trevligt det var hemma i fågelboet. Du drömmer dig tillbaka till skoltiden, fester vid 15 (inklusive den överdrivna tequilakonsumtionen), känslan av ha föräldrarna i ryggen som en säkerhet. Det är en konstig melankoli som kryper sig på i dessa ögonblick - inte riktigt hemlängtan, inte riktig rädsla. Det handlar snarare om att sakerna slutar. Att en era tar slut och en annan tar vid. Och som om du inte redan var förvirrad och har mycket att tänka på så måste du också tänka på att upprätthålla kontakten med nära och kära där hemma.

Att hänga med polarna hemma är en fristad, en återgång till den välbekanta och bekväma. När allt kommer omkring så har ni känt varandra i flera år - de vet vad som gör dig glad, vad som gör att det knyter sig i magen på dig och vilken alkohol du verkligen inte kan hantera. För i vissa stunder i vuxenlivet känns det som att du inte verkar känna dig själv längre - vem är jag egentligen? Det är av många anledningar till varför det ibland kan vara jobbigt att vara borta från dina kompisar, dina ankare. I en storstad, som du är bunden till på grund av diverse skyldigheter och som du inte bara kan fly ifrån när du känner för det så kan det bli ännu mer påtagligt hur långt borta dina kompisar är. Så hur tar du dig igenom det här avståndet? Du skriver på messenger, du ringer och skickar snaps från toan, sängen och klubben. Bara för att säga, "Hej, jag är fortfarande här, glöm inte mig. Jag saknar dig”. Men det är inte så ofta du säger dem orden rakt ut, eller hur? För hur praktiskt Messenger än må vara  för att hålla kontakten med polarna så är det faktiskt också ett mecka för missförstånd. Och du vill inte bli missförstådd av dina bästa polare när du redan är ganska förvirrad själv.

Vi vet, det kan kännas som att upprätthålla kontakten med kompisarna hemma ibland vara alltför energi- och tidskrävande. Ytterligare en till grej att tänka på utöver universitetets stress och ens ynkliga försök att regelbundet ta ut soporna och åtminstone försöka se ut som en vuxen. Men att lägga extra krut på dina vänskaper är aldrig förgäves. Nyckeln är helt enkelt kommunikation. Det kan vara så svårt för oss att uttrycka våra känslor, även om den andra personen ofta vill det. Om båda sidor gör en insats och kommunicerar att den andra personen är en prioritet och verkligen känner sig som en så kommer ni några problem att hålla ihop. För vem sa relationer är enkla? De är inte alltid lätta, men dem är värda all din tid.

Ta hand om ditt squad.