Vi har alla suttit där. Med jobbannonsen till vad som låter som ett riktigt spännande jobb framför oss och man tänker spontant att man ska ansöka på en gång. Sen kommer hjärnspökena. Är jag kvalificerad, egentligen? Jag är ju bara en student, egentligen. Egentligen. Ett farligt ord som kan få även den mest självsäkra att tvivla.

Arbetsmarknaden är överväldigande och skrämmande för de flesta, men kanske främst för oss studenter. Som högskolestuderande hamnar man lätt i något slags limbo, där en del av en själv fortfarande är inställd på feriejobb medan den andra delen är på väg in i en framtida specialistkarriär. Man har mer kunskap än innan studenten, men man är inte fullständigt kvalificerad i en viss roll. Man är halv-ingenjör, tredjedels-lärare och nästan-journalist. Det är därför lätt att fastna i ett tankesätt där man kanske hellre backar från en utmanande jobbannons än vågar försöka, vågar ansöka.

Alla jobb man har tillför något och det finns viktiga egenskaper att skaffa sig som grund genom jobb på café, kundtjänst och butik. Men det kommer ett tillfälle då man måste börja känna efter om de fortfarande utmanar, utvecklar och motiverar en tillräckligt. Om man har valt att satsa tid, pengar och engagemang på en seriös utbildning, förtjänar då inte den, och du, att man vid sidan om även söker sig till jobb som kan bygga vidare din expertis? Det är inte för intet att de som vet varnar en att det teoretiska man lär sig bakom de trygga väggarna av ens skola inte representerar hur ens jobb kan se ut i verkliga livet. Därför är det bästa du kan göra för dig själv, båda personligt men även professionellt, att våga söka dig till jobb som kanske låter utom ditt räckhåll men som, om du får det, kan bli en gyllene möjlighet till vidareutveckling. Ibland leder det ingenstans, ibland får man en intervju men sen väljer de att gå vidare med någon annan. Men ibland går det hela vägen och man får chansen att applicera det man lärt sig i praktiken och lära sig vad som funkar och inte funkar, som många andra av dina klasskamrater kanske inte gjort.

Det är en kliché av en anledning att om du inte vågar satsa på dig själv, så kommer inte någon annan göra det heller. Studietiden är till för att experimentera, prova på och hitta vad som passar och inte passar för just dig. Det finns inget rätt eller fel sätt att göra det på, men du kommer inte lära dig vad som intresserar dig och hur du vill jobba om du inte vågar ansöka från början. För du har ju vad som krävs. Egentligen.