När jag började studera hade det hunnit gå åtta år sedan jag tog studenten från gymnasiet. Under dessa år hann jag med flera olika anställningar och andra spännande äventyr. Hela tiden fanns dock en inre stress och en press som skavde. Jag kände att tiden för att hitta något att studera innan jag blev "för gammal" började rinna ut.

Länge letade jag efter något program eller en kurs av intresse.  Att studera bara för studerandets skull fanns inte på kartan. Jag önskar att jag varit modigare och vågat testa olika spår och hoppats att det skulle falla mig i smaken, men sådan var tyvärr inte jag. Så dök plötsligt en programbeskrivning upp på dataskärmen som fick mina hjärnspöken att slå volter inuti huvudet. Efter åtta års halvhjärtat sökande kände jag äntligen att "det här är det jag ska göra". Men trots lyckan skuggades denna av massor av olika orosmoln på studenthimlen. Skulle jag vara jättemycket äldre än alla andra och skulle jag hänga med trots att det var så länge sedan jag studerade? Och tänk om detta inte skulle vara så intressant som jag trott. Då skulle jag behöva börja om från ruta ett och ännu mer tid skulle ha försvunnit.

Så här halvvägs in i min utbildning har dessa orosmoln skingrats. Det visade sig vara just hjärnspöken och förutfattade meningar som orsakat det mesta av oron. På skolan där jag går är det stor variation i åldrar och akademisk bakgrund, även om det absolut är en hel del som kommer direkt från gymnasiet och andra utbildningar. Det verkade faktiskt vara lika ovant i början för de flesta oavsett vad du gjort innan. Efter ett tag kommer du in i att plugga igen och du kommer att märka att mycket av erfarenheterna från arbetsliv och annat hjälper dig att koppla det du studerar till verkliga scenarion. Att studera i en grupp med blandade åldrar känns dessutom väldigt givande i och med att det bidrar till många fler synvinklar i diskussioner och liknande.

Visst hade jag gärna varit klar med min utbildning redan, men jag ångrar samtidigt inte att jag hann göra så mycket annat innan studierna. Jag tror att det hjälpte mig  att hitta något som jag verkligen kan tänka mig att arbeta med i framtiden. Istället för att testa olika utbildningar för att hitta den rätta så testade jag på grejer utanför den akademiska världen för att komma fram till vad jag faktiskt ville fördjupa mig i. Dessutom känns det personligen som att jag är mer målmedveten och vet vart jag vill komma med studierna nu än vad fallet var för åtta år sedan.

Så till dig som oroar dig över att du är "för gammal" eller till dig som vill plugga, men tycker att det känns jobbigt att kasta dig in i något som du kanske inte kommer att fullfölja:

- Jämför dig inte med någon annan utan kör ditt eget race så att det ryker! Du kommer att hitta något tillslut och hur gammal eller ung du än är då kommer du att ta till dig utbildningen på det sätt som passar ditt "läge i livet". Om 20 år från nu kommer du med allra största sannolikhet inte gräma dig över att du började plugga senare än många andra. Vem bestämmer förresten om en är för gammal eller inte? Jo, ingen annan än du själv och dina hjärnspöken, som oftast verkar ha helt fel.