Vissa studenter bär den i handen, andra låter den åka upp och ner i fickan ständigt. En tredje variant är att ha den i handväskan. Jag pratar förstås om vår nära vän, den smarta telefonen.

Jag har förstås en själv och den har sina fördelar. Den har allt! Den väcker mig på morgonen, ger mig möjlighet att hålla reda på min ekonomi och hjälper mig att hålla kontakten med mina vänner.  Något jag också tycker är superhjälpsamt är att mobilen fungerar som ett komplement i våra studier. Ta bara våra gruppchattar till exempel.

Gruppchattarna kommer väl till pass framförallt till grupparbeten. Genom dessa gruppchattar blir det lättare för oss att bestämma vad som ska bli gjort. De ger oss också en suverän möjlighet till att dela anteckningar.  I ett sådant läge är exempelvis mobilkameran guld värd. Jag föredrar att skriva, men att ta en bild förkortar skrivkramperna enormt, framförallt när jag har svårt att hinna göra anteckningar från en Powerpoint. Om någon i gruppen har missat viktiga fakta från en föreläsning eller liknade kan den personen också få en chans att läsa in sig på materialet, eftersom en bild är enkel att dela med sig av.  

Det är också mycket enklare att höra av sig till lärare eller liknade på universitetet/högskolan via mejl idag. Det är bara att ta upp mobilen och skicka iväg meddelandet från platsen vi befinner oss på. För tio år sedan hade vi, från vad jag kan minnas som dåvarande mellanstadiepojk, enbart möjlighet att skicka mejl via laptop eller en stationär dator. Att jag skulle kunna ha den här möjligheten i en mobil, som något mognare student idag, visste jag inte då.  Det går förstås också att höra av sig på mer traditionella sätt fortfarande, genom att ringa och skicka iväg sms till exempel. Men mejl kan vara att föredra till att börja med när man behöver rådfråga sina lärare.

En annan funktion som vissa använder mer, andra kanske inte alls, är att skriva in anteckningar i mobilen. I situationer där pennan är borta och laptopen är glömd hemma, finns anteckningsblocket i mobilen som en räddare i nöden. Det är inte alltid jag själv tänker på den, men ibland kommer den väl till pass. Framförallt om jag behöver skriva upp något viktigt ord eller liknande.

Det finns så mycket mer som vi studenter kan få hjälp med från vår lilla hjälpreda. Mycket är ju anpassat efter den. Ibland är det faktiskt värt att få paddnacke för alla möjligheter den ger. Men paddnacken är kanske också en indikation på att vårt användande inte är helt smärtfritt!   

Hur många gånger händer det att vi tar fram mobilen när det börjar kännas trist eller obekvämt, istället för att låta oss vara fokuserade i stunden? Hur många gånger tittar vi ner i vår mobila vän istället för på kamraten mitt emot?  Hur mycket missar vi av det som händer runt omkring oss där vi är? Det händer kanske mer saker i vår omgivning än i det sociala medieflöde som enbart visar mycket av det vi redan sett? Samma informationskällor, samma personer som lägger upp inlägg och samma kattvideos som veckan innan.  Det kan också vara värt att tänka på när vi försvinner in i vår skärm full av möjligheter.